Förstår att ni, mina många läsare väntar otåligt på att jag ska skriva nya inlägg! Antar att ni loggar in flera gånger varje dag och blir besvikna att jag inte uppdaterat 8 gånger varje dag som Hanna Fridén gör. Förlåt: ( Gillar er jättemycket, mina två läsare eller hur många ni nu är!
Idag tittade jag på tv för första gången på länge. Zappade mellan "Du är vad du äter" och "Bröllopsform". Båda programmen handlar om människor som ska gå ner i vikt. Visst är det bra att byta chipsen mot baljväxter ibland, men man måste ju få unna sig chips och godis också, inte totalförbjuda som de gör i tv-programmen. De är så jävla strikta, de stackars satarna måste träna typ två pass om dagen, de måste dricka spirulinadrinkar flera gånger om dagen och de måste fucking VÄGA maten de äter för att räkna ut hur många kalorier den innehåller.
Enligt mig suger verkligen kaloriräkning, man fattar ju liksom själv att sallad innehåller färre kalorier än en gräddbakelse, sen kan man väl räkna ut kalorierna på en höft. Ingen, ingen mår bättre av att stå och väga varje måltid. Det är psykiskt påfrestande och besattheten kan lätt leda till en allvarlig ätstörning, som sen blir grymt svår att ta sig ur. Det visade sig tydligt i "Bröllopsform", där kvinnan började gråta när hon tvingades ta EN träningsfri dag eftersom tränaren såg att hon tränade alldeles för hårt och inte lyssnade på sin kropps signaler. Sedan hade hennes man varit gullig och lagat lunch till henne, ugnsbakad lax. Hon la upp en bit på tallriken och sa sedan, inför sina barn: Nej, den här biten är nog alldeles för stor, jag måste väga den. Hon la skiten på vågen och upptäckte att det var 30 gram för mycket, och därför tog hon bort ett minimalt hörn av laxen och la tillbaks i pannan. HERREGUD.
Enda gången man ska vara så noggrann med mat, tycker jag, det är när man ska lära personer med ätstörningar att äta igen. Då kan det vara bra att väga så att de inte tar för lite mat eftersom de ofta förlorat uppfattningen om hur en vanlig portion ska se ut. Jag själv har en väldig koll på allt som har med kost att göra. Jag kan massa kaloriantal utantill, jag vet allt om näringsinnehållet i produkter osv. Det är som ett specialintresse för mig (ja, ett sjukt sådant kanske). Men jag vet var gränsen går och jag äter mest nyttiga saker för att jag tycker det är godast och för att jag mår som bäst då. Man ska äta sånt man gillar som man blir glad av. Det är så himla tråkigt att folk blir så ledsna bara de råkar ha lite extra att ta av på kroppen. puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar