Min slappa livsstil

Hela terminen har jag haft en väldigt slapp livsstil. Lektioner ett par dagar i veckan, annars inget speciellt. Först var det jobbigt, jag fick ångest eftersom det inte kändes som att jag gjorde något vettigt i livet alls (vilket jag gjorde men det blundade jag för). Men nu har jag just börjqat inse hur jävla fri jag är att göra exakt vad jag vill på min lediga tid, jag kan dra igång stora projekt, jag kan resa, jag kan skriva en bok, skaffa ett extrajobb, gå ut och festa, fika med kompisar, sy kläder, teckna, osv. Först NU har jag orken att inse det, och orken att göra sånt. Det är synd att jag var så låg innan att tiden bara försvann. Men sista veckorna har jag haft en massa små projekt och aktiviteter för mig, knappt en lugn stund.

Då tänker man väl att fan vad bra, nu kan Saga dra igång alla sin livsprojekt hon så länge drömt om. Fel, fel. Jag har inga drömmar alls, jag planerar inte så värst utan gör mer spontana saker. Det är jag nöjd med, jag får väl helt enkelt acceptera att jag inte är så bra på att följa planer, men att jag däremot är fullkomligt fantastisk på att vara spontan och följa mina känslor. Tyvärr så kommer jag inte ha mycket mer slappartid, då min praktik drar igång snart. Den kommer pågå i tre månader, 7 timmar om dagen. Inget att gnälla på egentligen, för jag älskar att jobba.

Men jag är himla glad för insikten att även jag klarar att ha mycket fritid. Jag har aldrig förut i mitt liv klarat att ha mycket fritid, så det känns väldigt befriande.