Detta har de senaste veckorna blivit vardagsmat för mig. Varje gång jag vaknar efter en blöt festkväll så ser jag att mina armar är svullna och fulla med blåmärken. Jag ser ut som ett tsunamioffer. Det smärtar också. Är man lagd åt detektivhållet kan man kontrollera märkena, och komma fram till att det är bitmärken. Samtidigt, någon annanstans i stan, vaknar mina vänner upp i bakfylleångest med samma märken på sina kroppar.

Hörni, ska vi kanske sluta bita varandra på fyllan jämt? Det är faktiskt inte så kul, det ser fult ut och och gör himla ont. Jag vet att det är ett sätt att visa kärlek oss emellan, men vi kanske kan pussas istället, göra sugmärken eller så? Om vi nu är tvungna att märka varandra menar jag.

Jag är himla nöjd idag. Jag lyckades tjata med Agge hem till mig igår kväll. Riktigt desperat var jag. Ville inte sova ensam. Känns himla onödigt att sova ensam. Jag har vaga minnen av att jag betedde mig som ett psykko innan jag skulle somna, jag bara svamlade på och mitt humör gick verkligen upp och ner. Om inte han kände mig skulle han antagligen rädas. Men eftersom jag är himla snäll och söt plus att jag kan laga mat så står han ut med mig ändå, tror jag. Det bästa är dock att vi hela förmiddagen, typ 3-4 timmar låg och tittade på Sex And The City, Som han alltid har talat illa om. Men nu kunde han inte slita sig, han ville se avsnitt efter avsnitt. Vi såg typ 7 avsnitt. Tiden går så fort när man följer en serie! Nu har han till och med lovat att vi ska se Sex And The City- the movie på julafton<3

Sen vill jag berätta något än mer positvt. Jag har blivit lycklig. I flera veckors tid har jag endast varit lycklig. Bland annat har jag insett att det enda jag behöver för att vara lycklig, det ä någon som kliar mig på ryggen, plus choklad. De två sakerna tillsammans är mycket bättre än sex. Jag tycker inte om sex längre. Känns som en himla onödig handling när det finns heroin, choklad och ryggkli plus goda vänner och alkohol.

För att vara negativ så är jag orolig över mina alkoholvanor som börjar gå över styr. En del av mina vänner (läs typ alla) är ju alkoholister och jag dricker nästan i samma utsträckning som dem. Min fylleångest blir värre för varje dag och min en gång så välmående och sunda kropp börjar antagligen sönderfalla både inuti och utanpå. Visst är det kul nu med allt festande, men det kommer inte alls vara lik kul om några år. Alkohol är fan en stark drog och beroende är inte kul alls. Jag har även haft sönder ett fint vinglas här hemma och jag är himla nervös att mamma ska bli arg. Inte bara för glasets skull, utan för att jag jämt dricker. Rehab nästa. Eller så kanske jag behöver en man. Sist jag hade en man så söp jag inte så värst.